Bloggisch!
Ja! Bloggtime typ.
Satt och funderade om bloggar, och tänkte då kan jag ju lika gärna blogga om mina funderingar!
Varför bloggar man egentligen? Jag menar, jag bloggar ju inte så ofta, men då jag gör det så skriver jag något som jag vill folk ska läsa. Så är bloggar egentligen bara ett skrik efter uppmärksamhet? Att si och så många har läst om min dag.
Det tror jag dock inte, eller garanterat finns det väl folk som bara gör det för att få uppmärksamhet. Men vill verkligen så många berätta om deras liv? Är verkligen folk så beroende av att bli hörda/sedda i dagens samhälle?
Sen varför läser man folks bloggar? Är man genuint intresserad av hur folks liv ser ut? Läser man för att komma ifrån sitt eget liv, för att få råd, för att se hur andra löser sina problem? Själv har jag aldrig själv varit så mycket för att läsa folks bloggar, finns ett par få jag läser. En del för jag vill läsa, en del för det har blivit en vana.. En av de få sidorna som man besöker bara för att fördriva tiden? Är det dessutom något läsbart så tar det ju ett tag att fördriva tiden... Då man var liten kunde man ju sitta i 4 timmar och göra INGENTING vid internet, satt och laddade ner en mp3 fil på 3mb som tog ~15 minuter, vad gjorde man under tiden? Vad gjorde man alla de där 4 timmarna?
Communitys? Inte från början, nu snackar vi tiden innan lunarstorm och dess likar.. ADSL var lyx, modem var det vanligaste. Då satt man i 4 timmar i sträck, och gjorde vadå? Så... är det därför bloggen blivit så stor? Det är ju onekligen våran generation som gjort bloggen stor, är det så att våran generation har så stort behov av att bli hörd/sedd/läst, och att läsa om andras problem/lycka? Eller är endast bloggen stor för att vi ska ha ett tidsfördriv?
Är det internet som blivit tråkigt, eller är det vi?
Är vi allihopa attentionswhores? Har vi allihopa så tråkiga liv att vi måste läsa om andras?
Hade detta varit för 8 år sen, vad hade du gjort då vid internet, istället för att ha läst detta inlägget?
Mest troligt hade jag suttit påPCGamer.se och läst om kommande datorspel :)
Satt och funderade om bloggar, och tänkte då kan jag ju lika gärna blogga om mina funderingar!
Varför bloggar man egentligen? Jag menar, jag bloggar ju inte så ofta, men då jag gör det så skriver jag något som jag vill folk ska läsa. Så är bloggar egentligen bara ett skrik efter uppmärksamhet? Att si och så många har läst om min dag.
Det tror jag dock inte, eller garanterat finns det väl folk som bara gör det för att få uppmärksamhet. Men vill verkligen så många berätta om deras liv? Är verkligen folk så beroende av att bli hörda/sedda i dagens samhälle?
Sen varför läser man folks bloggar? Är man genuint intresserad av hur folks liv ser ut? Läser man för att komma ifrån sitt eget liv, för att få råd, för att se hur andra löser sina problem? Själv har jag aldrig själv varit så mycket för att läsa folks bloggar, finns ett par få jag läser. En del för jag vill läsa, en del för det har blivit en vana.. En av de få sidorna som man besöker bara för att fördriva tiden? Är det dessutom något läsbart så tar det ju ett tag att fördriva tiden... Då man var liten kunde man ju sitta i 4 timmar och göra INGENTING vid internet, satt och laddade ner en mp3 fil på 3mb som tog ~15 minuter, vad gjorde man under tiden? Vad gjorde man alla de där 4 timmarna?
Communitys? Inte från början, nu snackar vi tiden innan lunarstorm och dess likar.. ADSL var lyx, modem var det vanligaste. Då satt man i 4 timmar i sträck, och gjorde vadå? Så... är det därför bloggen blivit så stor? Det är ju onekligen våran generation som gjort bloggen stor, är det så att våran generation har så stort behov av att bli hörd/sedd/läst, och att läsa om andras problem/lycka? Eller är endast bloggen stor för att vi ska ha ett tidsfördriv?
Är det internet som blivit tråkigt, eller är det vi?
Är vi allihopa attentionswhores? Har vi allihopa så tråkiga liv att vi måste läsa om andras?
Hade detta varit för 8 år sen, vad hade du gjort då vid internet, istället för att ha läst detta inlägget?
Mest troligt hade jag suttit på
Kommentarer
Trackback
