Work.
Work sucks, really. Men men, sitter här på rökpausen i min egna lilla värld och lyssnar på Insane Clown Posse, blir inte bättre än såhär under arbetstimmar, men å andra sidan är det riktigt chill.
En cigg, musik och blogga. Det fördriver tiden iaf. Men snart måste man ju tillbaka in i kiosken och jobba :p
A) ?
B) ?
Vilket är bäst? A eller B?
En cigg, musik och blogga. Det fördriver tiden iaf. Men snart måste man ju tillbaka in i kiosken och jobba :p
A) ?
B) ?
Vilket är bäst? A eller B?
Jahapp.
Jag har gått från ett inlägg per halvår till 2 per dag. Hur fan gick det till? Haha!
Hursomhelst, detta inlägg har INGEN som helst betydelse, eller, det kan ha. Har inte bestämt mig ännu. Nu känner jag mer eller mindre för att babbla på, bara babbla bort mig själv som jag lyckas göra med andra. Lyckas jag med mig själv också? Det finns en sak jag vill få av mina axlar, men jag vet inte om det är meningen. Jag vill tror det är meningen jag ska göra det, med vartenda lilla ben i min kropp vill jag tro det. Men har jag rätt?
Jag menar, om det inte är så så är det väl ingen idé att ens säga något...
Men det känns så! Det känns hela vägen in i hjärtat! Men å andra sidan kanske är det bara jag som förstorar saker? Det kanske inte är något speciellt, kanske inte ens betyder något. Men det känns iaf... Det har känts vid fler än ett tillfälle kan jag lova =/ oj, var menat en :)
Vad ska man göra nu då? Kanske dags för sängen. Tänk vad kul om man hade haft sängar till soffor och soffor till sängar? Då hade mänskligheten varit korkad. Vilket vi redan är, tur bara vi inte är SÅ korkade :D Funderar om man kanske ska ta och söka reda på "Låt den rätte komma in" och börja läsa den någongång, men vet inte om jag orkar söka reda på den, vet inte heller om jag ens kommer kunna koncentrera mig på att läsa.
Har alldeles för mycket funderingar i min skalle för att den ska kunna koncenterar sig på något annat, mitt huvud funkar inte som det ska. Det är som att den har blivit infekterad och infektionen håller på ta över tankarna. Vilket i sig låter ganska hemskt, men det är det inte egentligen.. Just nu är jag bara väldigt nere, varför vet inte jag. Eller, jag kan ha mina aningar men återigen, inget jag pallar snacka om.
Bliss, thats what's on my shoulders. I just want to embrace it. Will it let me?
Hursomhelst, detta inlägg har INGEN som helst betydelse, eller, det kan ha. Har inte bestämt mig ännu. Nu känner jag mer eller mindre för att babbla på, bara babbla bort mig själv som jag lyckas göra med andra. Lyckas jag med mig själv också? Det finns en sak jag vill få av mina axlar, men jag vet inte om det är meningen. Jag vill tror det är meningen jag ska göra det, med vartenda lilla ben i min kropp vill jag tro det. Men har jag rätt?
Jag menar, om det inte är så så är det väl ingen idé att ens säga något...
Men det känns så! Det känns hela vägen in i hjärtat! Men å andra sidan kanske är det bara jag som förstorar saker? Det kanske inte är något speciellt, kanske inte ens betyder något. Men det känns iaf... Det har känts vid fler än ett tillfälle kan jag lova =/ oj, var menat en :)
Vad ska man göra nu då? Kanske dags för sängen. Tänk vad kul om man hade haft sängar till soffor och soffor till sängar? Då hade mänskligheten varit korkad. Vilket vi redan är, tur bara vi inte är SÅ korkade :D Funderar om man kanske ska ta och söka reda på "Låt den rätte komma in" och börja läsa den någongång, men vet inte om jag orkar söka reda på den, vet inte heller om jag ens kommer kunna koncentrera mig på att läsa.
Har alldeles för mycket funderingar i min skalle för att den ska kunna koncenterar sig på något annat, mitt huvud funkar inte som det ska. Det är som att den har blivit infekterad och infektionen håller på ta över tankarna. Vilket i sig låter ganska hemskt, men det är det inte egentligen.. Just nu är jag bara väldigt nere, varför vet inte jag. Eller, jag kan ha mina aningar men återigen, inget jag pallar snacka om.
Bliss, thats what's on my shoulders. I just want to embrace it. Will it let me?
Paraleller?
Jag ser paraleller, överallt. Är det bara jag som ser dom?
Paraleller som visar oss hur livet hade kunnat vara, som visar oss hur vi ska uppnå detta liv?
Jag önskar jag hade kunnat förändra livet själv, men det kan jag inte. Så jag väntar...
Jag väntar tills jag inte längre är den enda som förstår, som förstår hur underbart livet hade kunnat vara bara man ger livet en chans. Ibland behövs förändring, men hur vet vi när den rätta tidpunkten är för förändring? När vet vi att något har pågått över dess bestäma tid? Jag önskar jag visste, för jag är less på leva i detta kaoset, detta så kallade liv.
Visst, jag gillar mitt liv jag kan inte säga något annat, men det är ju ett sjuhelvetes kaos.
Man kanske kan säga att jag är som Törnrosa...? Jag menar, mitt liv är en konstant återupprepande dag mer eller mindre.
Kan du inte komma och väcka mig? Eller är det jag som är prinsen som ska väcka dig?
Var och såg Watchmen, fan vad bra film. Hade inte kunnat ha bättre förutsättningar heller, South Park avsnittet som kom igår var full av Watchmen referenser :] Sen var jag på riktigt bra humör då jag gick in på bion också :D Lite ont i armbågen bara, haha!
Paraleller som visar oss hur livet hade kunnat vara, som visar oss hur vi ska uppnå detta liv?
Jag önskar jag hade kunnat förändra livet själv, men det kan jag inte. Så jag väntar...
Jag väntar tills jag inte längre är den enda som förstår, som förstår hur underbart livet hade kunnat vara bara man ger livet en chans. Ibland behövs förändring, men hur vet vi när den rätta tidpunkten är för förändring? När vet vi att något har pågått över dess bestäma tid? Jag önskar jag visste, för jag är less på leva i detta kaoset, detta så kallade liv.
Visst, jag gillar mitt liv jag kan inte säga något annat, men det är ju ett sjuhelvetes kaos.
Man kanske kan säga att jag är som Törnrosa...? Jag menar, mitt liv är en konstant återupprepande dag mer eller mindre.
Kan du inte komma och väcka mig? Eller är det jag som är prinsen som ska väcka dig?
Var och såg Watchmen, fan vad bra film. Hade inte kunnat ha bättre förutsättningar heller, South Park avsnittet som kom igår var full av Watchmen referenser :] Sen var jag på riktigt bra humör då jag gick in på bion också :D Lite ont i armbågen bara, haha!
The...
... TICK! fucking awsome.
http://www.youtube.com/watch?v=rMfQBKUMNXE&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=rMfQBKUMNXE&feature=related
Hiding...
... in plain sight
Sweet Bliss...
... come take me away!
http://www.youtube.com/watch?v=29uxLWUOwEw
http://www.youtube.com/watch?v=29uxLWUOwEw
Light or Dark?
Light or Dark, that is the question every Other must ask himself when he first enters the Twilight.
When summoing the Twilight, you must first find your Shadow. Once found, you will become one with the Shadow and the Twilight will reveal itself to you. Choose your path wisely, because you walk on treacherous grounds. If the path is chosen wisely, if you stay out of the darkness that exists. You are a Light One, and a life of happniness lies ahead of you. But the Dark is strong, and will never stop trying to lure you in. But be wise, and you will prevail.
Ungefär så kan man beskriva Night Watch, Day Watch, Twilight Watch och Last Watch.
4 st Science-Fiction böcker skriva av en ryss som heter Sergej Lukayenko. Otroligt bra böcker, "Others" är vanliga människor utåtsett, men inåtsett är dom allt från vampyrer, magiker, häxor, morphande tigresser till varulvar!
Finns även 2 filmer, "Night Watch" och "Day Watch" heter dom. Det var dessa 2 filmer som fick mig intresserad av att läsa, men efter att ha läst böckerna har jag inte kunnat se filmerna igen. Tänk er då hur bra böckerna är, tänk er om ni gillar filmerna, tänk hur mycket ni kommer älska böckerna! Anyways, måste bara få lägga in att Watchmen serietidningen ligger ju då över dessa böcker på min lista. Så... Om ni vill läsa något riktigt bra, läs Watchmen, men efter Watchmen ska ni läsa detta! :D
When summoing the Twilight, you must first find your Shadow. Once found, you will become one with the Shadow and the Twilight will reveal itself to you. Choose your path wisely, because you walk on treacherous grounds. If the path is chosen wisely, if you stay out of the darkness that exists. You are a Light One, and a life of happniness lies ahead of you. But the Dark is strong, and will never stop trying to lure you in. But be wise, and you will prevail.
Ungefär så kan man beskriva Night Watch, Day Watch, Twilight Watch och Last Watch.
4 st Science-Fiction böcker skriva av en ryss som heter Sergej Lukayenko. Otroligt bra böcker, "Others" är vanliga människor utåtsett, men inåtsett är dom allt från vampyrer, magiker, häxor, morphande tigresser till varulvar!
Finns även 2 filmer, "Night Watch" och "Day Watch" heter dom. Det var dessa 2 filmer som fick mig intresserad av att läsa, men efter att ha läst böckerna har jag inte kunnat se filmerna igen. Tänk er då hur bra böckerna är, tänk er om ni gillar filmerna, tänk hur mycket ni kommer älska böckerna! Anyways, måste bara få lägga in att Watchmen serietidningen ligger ju då över dessa böcker på min lista. Så... Om ni vill läsa något riktigt bra, läs Watchmen, men efter Watchmen ska ni läsa detta! :D
Tankar och sånt.
Vad ska jag göra? Jag kan inte hjälpa det...
Jag behöver prata med någon om det, men det är ingen som kan hjälpa mig bestämma mig, det vet jag.
Har ju redan försökt prata om det men det hjälper inte.
Prat prat prat, det ger ingenting. Nånting måste göras. Jag måste verkligen bestämma mig, men vad ska jag bestämma mig för? Jag vet ju inte ens om det bara är jag eller om det kanske är så det ska vara? Är det kanske förbestämt?
Jag vet ju inte heller min syn på den punkten, styr vi våra liv eller ska vi bara följa med strömmen?
Kommer strömmen leda mig dit, eller måste jag kämpa själv? Måste jag ta tag i det, eller kommer slumpen ännu en gång visa sitt ansikte och styra upp detta.
Who knows? I don't...
By the way, Watchmen var fucking awsome. Seriöst, den var alltså.... wow...
Det roliga är, då summan av kardemumman kommer till kritan (lol...) så handlar ju det om att vara lycklig, göra som man vill. Samma sak med filmer, Watchmen gjorde mig lycklig, Watchmen gjorde mig jävlat övernaturligt lycklig. En liten försmak av hur livet kan vara kanske, är det så? Om en film kan göra en så pass lycklig, bara för att den följer mallen av hur det är meningen det ska vara? Jag menar, det saknas mycket, det ändrades friskt, men gud förbannat vad bra den var. Är livet så lätt i teorin att få bra? Är det meningen att man ska skriva sitt eget manus i livet? Eller ska man bara följa det redan skrivna? Jag kan säga att där ett tag så kändes det mer som om livet går sina egna vägar och jag följde det, och det var väl inte det idylliska livet, men nog mådde jag väl bra. Men tänk om det är så enkelt egentligen att bara skräddarsy sitt liv? Visst, misstag händer alltid, men det är ju läxor att lära sig så man inte "skriver" samma misstag igen. Är det så man ska leva? Och om det är så man ska leva, varför funderar jag fortfarande?
Jag behöver prata med någon om det, men det är ingen som kan hjälpa mig bestämma mig, det vet jag.
Har ju redan försökt prata om det men det hjälper inte.
Prat prat prat, det ger ingenting. Nånting måste göras. Jag måste verkligen bestämma mig, men vad ska jag bestämma mig för? Jag vet ju inte ens om det bara är jag eller om det kanske är så det ska vara? Är det kanske förbestämt?
Jag vet ju inte heller min syn på den punkten, styr vi våra liv eller ska vi bara följa med strömmen?
Kommer strömmen leda mig dit, eller måste jag kämpa själv? Måste jag ta tag i det, eller kommer slumpen ännu en gång visa sitt ansikte och styra upp detta.
Who knows? I don't...
By the way, Watchmen var fucking awsome. Seriöst, den var alltså.... wow...
Det roliga är, då summan av kardemumman kommer till kritan (lol...) så handlar ju det om att vara lycklig, göra som man vill. Samma sak med filmer, Watchmen gjorde mig lycklig, Watchmen gjorde mig jävlat övernaturligt lycklig. En liten försmak av hur livet kan vara kanske, är det så? Om en film kan göra en så pass lycklig, bara för att den följer mallen av hur det är meningen det ska vara? Jag menar, det saknas mycket, det ändrades friskt, men gud förbannat vad bra den var. Är livet så lätt i teorin att få bra? Är det meningen att man ska skriva sitt eget manus i livet? Eller ska man bara följa det redan skrivna? Jag kan säga att där ett tag så kändes det mer som om livet går sina egna vägar och jag följde det, och det var väl inte det idylliska livet, men nog mådde jag väl bra. Men tänk om det är så enkelt egentligen att bara skräddarsy sitt liv? Visst, misstag händer alltid, men det är ju läxor att lära sig så man inte "skriver" samma misstag igen. Är det så man ska leva? Och om det är så man ska leva, varför funderar jag fortfarande?
Pull...
... my finger!
Alltså.
Alltså, ibland liksom ba PEOW. Exploderar som lite duvet.
Thoughts.
Alot going on in my mind at the moment, so I thought i might aswell write some of them down, maybe my head will feel lighter.
I feel distraced somehow, don't know why, I sometimes forget what im doing, and it's really annoying.
And I understand if it's annoying to others aswell, i mean, i don't forget people, some people are in my head all the time, but sometimes I forget that I might be talking to them via SMS, MSN or otherwise. And i understand if thats annoying as hell, I for one would find it extremely annoying. But just to get this out there, I don't mean to do it. I just pick up the phone, or the conversation window, and at the same time something else is happening, then sometimes I just forget on thing. Sometimes it's the phone, sometimes it's the computer. And if you, the reader, believes me or not, that is up to you, im just saying. And if it happends, if I just stop answering. Just write again.
What else is new? Hmm... I don't live in Gammelstad anymore, new apartment in the city and that feels awsome.
I mean, no more taking the bus to work, no more night-bus in the weekends. 2 days i've slept in the apartment now, and I already feel at home. Although tonight i have to go the old apartment in Gammelstad and just clean the floor one last time and check that everything is okey, after that, bye bye Gammelstad.
Well, off to work again, wrote this during a break, felt like I had to do something while taking my smoke, thought i might aswell fulfill peoples wishes, since everybody is always pushing me to start blogg again. And i might aswell start again, i noticed that i find writing in English alot more satisfying that writing in Swedish :)
I feel distraced somehow, don't know why, I sometimes forget what im doing, and it's really annoying.
And I understand if it's annoying to others aswell, i mean, i don't forget people, some people are in my head all the time, but sometimes I forget that I might be talking to them via SMS, MSN or otherwise. And i understand if thats annoying as hell, I for one would find it extremely annoying. But just to get this out there, I don't mean to do it. I just pick up the phone, or the conversation window, and at the same time something else is happening, then sometimes I just forget on thing. Sometimes it's the phone, sometimes it's the computer. And if you, the reader, believes me or not, that is up to you, im just saying. And if it happends, if I just stop answering. Just write again.
What else is new? Hmm... I don't live in Gammelstad anymore, new apartment in the city and that feels awsome.
I mean, no more taking the bus to work, no more night-bus in the weekends. 2 days i've slept in the apartment now, and I already feel at home. Although tonight i have to go the old apartment in Gammelstad and just clean the floor one last time and check that everything is okey, after that, bye bye Gammelstad.
Well, off to work again, wrote this during a break, felt like I had to do something while taking my smoke, thought i might aswell fulfill peoples wishes, since everybody is always pushing me to start blogg again. And i might aswell start again, i noticed that i find writing in English alot more satisfying that writing in Swedish :)
