Jahapp.
Jag har gått från ett inlägg per halvår till 2 per dag. Hur fan gick det till? Haha!
Hursomhelst, detta inlägg har INGEN som helst betydelse, eller, det kan ha. Har inte bestämt mig ännu. Nu känner jag mer eller mindre för att babbla på, bara babbla bort mig själv som jag lyckas göra med andra. Lyckas jag med mig själv också? Det finns en sak jag vill få av mina axlar, men jag vet inte om det är meningen. Jag vill tror det är meningen jag ska göra det, med vartenda lilla ben i min kropp vill jag tro det. Men har jag rätt?
Jag menar, om det inte är så så är det väl ingen idé att ens säga något...
Men det känns så! Det känns hela vägen in i hjärtat! Men å andra sidan kanske är det bara jag som förstorar saker? Det kanske inte är något speciellt, kanske inte ens betyder något. Men det känns iaf... Det har känts vid fler än ett tillfälle kan jag lova =/ oj, var menat en :)
Vad ska man göra nu då? Kanske dags för sängen. Tänk vad kul om man hade haft sängar till soffor och soffor till sängar? Då hade mänskligheten varit korkad. Vilket vi redan är, tur bara vi inte är SÅ korkade :D Funderar om man kanske ska ta och söka reda på "Låt den rätte komma in" och börja läsa den någongång, men vet inte om jag orkar söka reda på den, vet inte heller om jag ens kommer kunna koncentrera mig på att läsa.
Har alldeles för mycket funderingar i min skalle för att den ska kunna koncenterar sig på något annat, mitt huvud funkar inte som det ska. Det är som att den har blivit infekterad och infektionen håller på ta över tankarna. Vilket i sig låter ganska hemskt, men det är det inte egentligen.. Just nu är jag bara väldigt nere, varför vet inte jag. Eller, jag kan ha mina aningar men återigen, inget jag pallar snacka om.
Bliss, thats what's on my shoulders. I just want to embrace it. Will it let me?
Hursomhelst, detta inlägg har INGEN som helst betydelse, eller, det kan ha. Har inte bestämt mig ännu. Nu känner jag mer eller mindre för att babbla på, bara babbla bort mig själv som jag lyckas göra med andra. Lyckas jag med mig själv också? Det finns en sak jag vill få av mina axlar, men jag vet inte om det är meningen. Jag vill tror det är meningen jag ska göra det, med vartenda lilla ben i min kropp vill jag tro det. Men har jag rätt?
Jag menar, om det inte är så så är det väl ingen idé att ens säga något...
Men det känns så! Det känns hela vägen in i hjärtat! Men å andra sidan kanske är det bara jag som förstorar saker? Det kanske inte är något speciellt, kanske inte ens betyder något. Men det känns iaf... Det har känts vid fler än ett tillfälle kan jag lova =/ oj, var menat en :)
Vad ska man göra nu då? Kanske dags för sängen. Tänk vad kul om man hade haft sängar till soffor och soffor till sängar? Då hade mänskligheten varit korkad. Vilket vi redan är, tur bara vi inte är SÅ korkade :D Funderar om man kanske ska ta och söka reda på "Låt den rätte komma in" och börja läsa den någongång, men vet inte om jag orkar söka reda på den, vet inte heller om jag ens kommer kunna koncentrera mig på att läsa.
Har alldeles för mycket funderingar i min skalle för att den ska kunna koncenterar sig på något annat, mitt huvud funkar inte som det ska. Det är som att den har blivit infekterad och infektionen håller på ta över tankarna. Vilket i sig låter ganska hemskt, men det är det inte egentligen.. Just nu är jag bara väldigt nere, varför vet inte jag. Eller, jag kan ha mina aningar men återigen, inget jag pallar snacka om.
Bliss, thats what's on my shoulders. I just want to embrace it. Will it let me?
Kommentarer
Trackback
